Harmlöst dravel och nyårslöften

Strax efter nyår bestämde jag mig för att låta min vänlista på Facebook rensa sig själv lite under det kommande året genom att ta bort folk som skräpar ner min timeline med dravel som i vardaglig engelska går under benämningen "woo" och annat som sprids utan den minsta tanke på källgranskning. Det gick sådär ...

Åtta månader senare har jag inte haft mage att ta bort någon, även om jag lagt till någon enstaka på ignore, och två bestämde sig för att ta bort sig själva efter att ena parten drog på sig en första varning genom att ha lagt till mig i en woo-grupp utan att tillfråga mig.
Ytterligare tre månader senare rök den förste.

Huruvida min approach var rätt, fel, etc. tänker jag inte resonera närmare kring - jag hade mina anledningar och ett logiskt resonemang, en syn inte alla köper och det får stå för dem. Den här posten berör dock vad jag ville belysa med mina handlingar.




Mitt första exempel dök upp nu i augusti i mitt flöde från en av de (relativt få) som enligt mitt lilla "spel" borde ha rykt flera gånger om från min vänlista. Strax därefter, ytterligare en tillhörande samma skara. Jag började skumma genom de jag redan lagt till på "ignore", och mina farhågor hade grund. Ytterligare tre "lågoddsare" hade spridit varianter av exemplet jag syftar på, nämligen följande:

"Augusti 2014 kommer att ha 5 fredagar, 5 lördagar och söndagar.
Detta inträffar tydligen endast en gång vart 823:e år.
Kineserna kallar detta 'Silver pockets full'. [...]"

Samma sak, men med december som månad ska tydligen vara i rörelse enligt Metros viralgranskare.


Det här är ett typiskt exempel på "harmlöst dravel" - ingen kommer att ta direkt skada av att tro på det som skrivs, men det är en tydlig indikation på att personerna i fråga verkar tro på allt som sägs, bara det kommer från någon man på något sätt tror på. Vad baserar jag det uttalandet på då? Jo, det är nämligen löjligt enkelt att se huruvida det stämmer.

Den matematiskt lagda kommer givetvis att fråga sig vad som krävs för att detta ska infalla, och i det här fallet så krävs det att den första augusti ska infalla på en fredag. Nästa steg är ett väldigt enkelt logiskt resonemang:
1) Augusti har alltid 31 dagar, således kommer alla augustimånader som börjar på en fredag att ha fem "fulla helger" om så är fallet i givet exempel (lätt kollat i kalendern, ett par hade till och mad bifogat kalenderutdrag!).
2) Antalet tänkbara veckodagar för en godtycklig månad (i det här fallet augusti) att börja på är 7: måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Endast en av dessa uppfyller de krav vi har (fredag).
3) Vad bör sannolikheten vara för att ett specifikt datum infaller på en viss veckodag? Ja, ett första steg vore att förenkla scenariot lite och utesluta skottår. Exklusive skottår bör det infalla vart sjunde år då 365 inte är delbart med 7. Skottåren kommer att komplicera det hela en aning, men inte nämnvärt i sammanhanget. Det borde ändock ske i genomsnitt en gång vart n:e år där n är i storleksordningen 10, inte 100 och absolut inte 1000.

Alla är inte matematiskt lagda, men då finns ett ännu enklare sätt att kolla upp det hela. Börja med att googla "augusti 1191" och se att vi inte har 5 fulla veckoslut det året. Därefter öppnar vi kalendern i telefonen eller datorn, börjar bläddra mellan åren och ser grafiskt att detta infaller bland annat 1980, 1986, 1997, 2003, 2008, 2014, 2025, 2031, 2036 och 2042 ... 10 gånger på 63 år. 10 gånger utgör förvisso inte ett fullgott statistiskt underlag, men vi ser ändå att det verkar infalla minst en gång varje decennium.

När det gäller december 2014 så börjar den inte ens på en fredag, och således är 5 fre-, lör- och söndagar en omöjlighet, vilket en snabbtitt i närmaste kalender bekräftar. Lyckligtvis har ingen spridit den på min tidslinje än, men det är bara en tidsfråga ...


Okej, så vad har vi här? Ett enkelt motbevisat påstående som sprids som en löpeld. Var ligger problemet?

Problemet ligger i de sociala konventioner som implicerar att vi inte rättar de vi känner men som inte står oss tillräckligt nära för att klassas som "vänner" (här definierat som något i stil med "några man umgås med regelbundet och som man kan ha en konversation om annat än vädret och 'vad gör du nuförtiden' med"). Ingen av de berörda ovan är vad jag skulle kalla vänner i det här sammanhanget. Vi är absolut inte ovänner, men vi umgås inte regelbundet, vi har inte några jättedjupa diskussioner och absolut inte om vad som helst. Kort och gott, vi är bekanta - tillräckligt nära för att man inte ska vilja stöta sig med dem - utifall att man träffas igen - helt enkelt.

Vi har härmed två val: 1) Korrigera uttalandet och riskera att personen tar illa vid sig alternativt tycker att man är ett rövhål till besserwisser, eller 2) hålla käft om det.

Själv har jag svårt att ta till mig nummer 2, särskilt när det kommer till personer som borde veta bättre, personer som på intet sätt är "dumma i huvudet", personer som är verksamma i yrken som kräver källkritik och granskning av bevis. Med risk för halmgubbar och halkiga backar (googla "straw man fallacy" och "slippery slope fallacy" vid behov) så undrar jag om det är något som är isolerat till sociala medier eller om den kritiska tänkarhatten tas på när det behövs (d.v.s. såhär i valtider, på arbetsplatsen och så vidare). Framför allt, kommer hatten att alltid att sitta på när det behövs? Kommer vissa, betydligt mer allvarliga, woo-idéer som läses (i bästa(?) fall) och länkas vidare att ha rotat sig i skallen för att sitta kvar där även när hatten är på?

Det brukar heta [citation needed] att "det är lätt att lära någon något, men det är omöjligt att lära om någon som redan tror sig veta", och det är något som ofta - men tack och lov inte alltid - stämmer. Det är ju trots allt bara slöseri med tid att kritiskt granska det vi vet är sant, eller hur? Där ligger problemets kärna. Godtar vi harmlöst dravel som astrologi och virala "visste-du-att" som inte har någon verklighetsförankring är steget inte långt till homeopati, GMO-rädsla och HCGW-förnekelse, vilka är allt annat än harmlöst dravel.

============================================

Till er som känner med er att ni utgjort underlag för det här inlägget vill jag ägna några särskilda rader.
Jag har hållt er anonyma så gott det går och det är inte utan anledning att jag har er kvar på min vänlista. Jag gillar er av olika anledningar och jag är intresserad av vad som händer i era liv, och FB är ett utmärkt sätt att hålla sig à jour mellan det att vi har normal kontakt. Skulle ni ligga på min "ignore-list" (d.v.s. era inlägg dyker inte upp i min feed) så beror det helt enkelt på att jag inte vill störa mig på de saker ni sprider vidare.
Jag vet att jag rätt ofta framstår som ett rövhål och besserwisser, och kanske ligger det något i det, men jag har aldrig för avsikt att vara endera.
Utifrån detta har ni några tänkbara valmöjligheter:
1) Ta bort mig från din vänlista. Jag förstår om jag trampat för hårt på din tå, men säg gärna till innan och huruvida det är menat som ett "nu slipper du se mit 'dravel'" eller som ett "dra åt helvete" så slipper jag fundera på vem som försvunnit från min lista och varför.
2) Anpassa vilka som får se dina "dravelinlägg" genom att klicka på "Vänner" under statusrutan, gå in under "Anpassade" och lägg till mig under vilka som inte får se. Det är givetvis upp till dig om du vill ha det som standard eller bara för när du länkar, men jag skulle uppskatta om jag får ta del av en del av ditt liv i vart fall.
3) Börja tänka kritiskt på det du läser, och inte minst på det du länkar vidare. Ett par tumregler som tar dig långt: 1) om det innehåller ord som "(o)nyttigt", "farligt", "revolutionerande", "kemikalier" eller "kvant-" så är det troligen mumbojumbo eller åtminstone något som saknar vetenskapliga belägg; 2) om det verkar för bra eller för hemskt för att vara sant så är det sannolikt så; 3) konsultera google och försök påvisa att det är felaktigt - oavsett om du tror att det är det eller inte. Oavsett vad du drar för slutsats i slutänden så kommer du att ha betydligt bättre på fötterna för att försvara det du postar. Vem vet, i slutänden kanske du till och med lyckas omvända någon som redan visste.

Jag mår illa ...

Dagen efter valet, och i likhet med många andra mår jag illa. Men orsaken till mitt illamående skiljer sig troligen en del från mångas, åtminstone om jag tolkat folk rätt i sociala medier.

Visst, jag håller med om att det är oroväckande att SD fick 13 % av rösterna, och jag är högst oskyldig till att ha bidragit till deras ökning, men likväl så är det inte det som stör mig mest.

Inte heller att vi förlorade en stark regering - tycka vad man vill om borgarnas politik, men de har varit starka - upprör nämnvärt (inte minst då jag inte har mycket till övers för stora delar av deras politik).

Inte heller upprör det mig att vi kommer få "röd-grön röra". Jag är övertygad om att det kommer att vara lite svajigt i början, men att det kommer att stabilisera sig rätt så snart.

Det som upprör är hycklarna. De personer som ena dagen prisar demokratin, allmän rösträtt och åsiktsfriheten för att dagen efter kalla de som nyttjat dessa friheter (hur dåligt informerade dessa handlingar än varit) för föga smickrande okväden. Folk är, enligt vissa, "dumma i huvudet", "naiva" och "otacksamma" (snälla omskrivningar av undertecknad) för att de röstat åt endera håll. Vi vet inte vad som är vårt eget bästa när vi röstat rött. Vi är kapitalistiska grisar om vi inte röstat rött. Vi är rasister per automatik om vi röstat SD, och vi är oansvariga om vi lagt röster på småpartier som inte klarade fyraprocentsspärren.

Ni som hyser dylika tankar, jag accepterar att ni har dessa. Jag accepterar att de som röstat på SD gjort det av en eller annan anledning - må det vara att man hyser rasistiska tankar, att man helt enkelt vill markera missnöje eller helt enkelt inte är insatt nog för att se förbi illusionen de försöker hålla uppe. Allt detta är, tyvärr, okej så länge vi lever i ett demokratiskt samhälle.

Att ena dagen säga att "[jag] gillar olika" för att nästa dag lägga till "så länge de tycker som jag" är vidrigt, falskt och motbjudande. Det är ni som skrämmer mig.