Rädslan av att hamna utanför

”Behandla andra som du själv vill bli behandlad” är ord vi alla hört och de flesta av oss lever efter, eller? Ja, vi vill gärna tro det om oss själva i vart fall. Inte minst vill vi inte veta av vad som händer utifall att våra avstickande handlingar från dessa bevingade ord kommer och biter oss i svansen. Vad händer den dagen den majoritet just ”jag” tillhör blir en minoritet? Hur kommer de andra att behandla mig?

Jag spenderar mycket tid (periodvis på tok för mycket) av att läsa dumheter folk skriver på nätet. Tyvärr består en majoritet av de som uttrycker sig på nätet av människor som inte tänker längre än näsan räcker (och ibland undrar man om de har sprungit in i en vägg innan de tänkte) och folk som inte har en aning om vad de skriver om. Jag försöker dock – även om det är svårt stundvis – att hålla i åtanke att när det kommer till hostilitet så handlar det oftast om rädsla och okunskap. Okunskap kan göras något åt om det kommer fristående, men rädsla är en väldigt effektiv kraft. Rädslan är så effektiv att dess murar helt kan blockera kunskap från att tränga genom. Rädslan är så effektiv att den driver oss till att agera irrationellt, mot bättre vetande. Rädslan är så effektiv att den kan driva människor till våld av alla tänkbara magnituder. När rädslan får grepp släpper den sällan taget, och aldrig mot den skrämdes vilja.

Ett av modeämnena på svenska forum sedan något år eller två tillbaka är ”islamiseringen”. Personligen kom jag att för första gången lägga några närmare tankar på det för ungefär fyra år sedan. Det kan ha varit något längre sedan, det kan ha varit något tidigare, jag vet bara att det var innan jag påbörjade mina universitetsstudier och efter det att jag flyttade till Linköping. Irrelevant när det var egentligen, men det var i vart fall på grund  av följande video (eller någon liknande): https://www.youtube.com/watch?v=0HTSwUig2-0

Jag tänker inte påstå att ”debattämnet islamisering” inte fanns då, men det hade i vart fall lyckats undslippa mig. Jag har inte mycket till övers för religion (än mindre idag än för några år sedan), men nu, till skillnad mot då, går det knappt att undvika ens med mycket vilja.

För att ta ett litet sidospår så finns det några få områden vars diskussioner jag helst inte tar i med lång tång; det är religion, feminism, droger och politik. Det finns självklart vissa personer jag vet att jag kan diskutera ett eller flera av dessa områden med på ett vettigt sätt, men de är få. Anledningen att jag undviker dem är att det är områden som få kan ställa sig objektiva till och som jag själv inte alltid har lätt för att förhålla mig objektiv till, och ni som känner mig (för) väl vet att jag inte alltid kan hålla käften stängd när jag borde det.

Nog om det sidospåret … Videon jag länkade till (eller ja, den jag såg i vart fall, jag har inte orkat kolla om det var exakt den och jag vet inte om jag skulle kunna identifiera den med 100 % säkerhet idag) fick mig då att skratta gott. Jag trodde på fullaste allvar inte att den var seriös och än mindre att folk skulle kunna ta den seriöst. (Nej, självklart är inte just den filmen ursprunget till att folk tänker och tror åt det hållet, men det tror jag ni förstår att jag förstår.)

Men ack, så fel jag hade!

Det yttrar sig i alla tänkbara former, från minaretförbud och burkaförbud till invandringsstopp och allmänt religionsförbud. Det handlar om att ”folk som kommer hit ska anpassa sig till oss” och resonemang av den klassiska typen ”jo gärna här, men inte just här där jag är”.  Sedan finns det än mindre rationella resonemang såsom ”de ska inte komma hit och införa sharialagar i vårt demokratiska land” (http://blog.svd.se/ledarbloggen/2012/09/07/hizb-ut-tahrir-etablerar-sig-i-sverige/). Det här är självklart bara några utdrag och den som vill kan gå in på valfritt forum där ute och få hela artilleriet nedkört i halsen.

[Varning för viss inkommande ironi] Jag är själv för ett minaretförbud, inte minst efter att ha bott 20-talet meter ifrån en kyrkklocka. Jag tror förvisso att minareter skulle vara mindre störande för sömnen än en kyrkklocka, men då jag är emot en form av religiös byggnad känner jag ett visst behov av att vara lite jämlik och vara mot andra religioners motsvarigheter. Gällande burkaförbud så har vi ju redan ett förbud mot förargelseväckande beteende, något som redan appliceras på klädesval, eller snarare val att inte bära kläder. Skulle jag springa runt iförd endast en lång rock och den skulle råka glida upp på något olämpligt ställe – låt oss säga utanför ett dagis exempelvis – ja då jäklar skulle jag buras in. Invandringsstopp, ja det låter som en utmärkt idé. Låt oss dessutom skjuta av lite folk som redan bor här. Det finns för många korkade människor där ute redan, inte minst amatördebattörer inom tidigare nämnda fyra områden. Och ärligt talat så är väl religionsfrihet och demokrati grymt överskattade fenomen?[Slut på komprimerad ironi]

Jag vill inte att Sverige ska bli en totalitär islamistisk stat, givetvis inte då det strider emot det mesta jag står för, men jag vill för den delen inte att moderaterna ska styra landet eller att SD skulle få en plats i riksdagen heller. Dock råkar det vara så att vi i demokratisk ordning både röstat in SD i riksdagen och röstat fram moderaterna till styre. Jag ”röstade mot” båda med den röst jag har och således har jag sagt mitt i ett system jag (i de flesta avseenden) stödjer trots att resultatet blev långt ifrån det jag önskade. På samma sätt skulle jag acceptera om de med rösträtt här i landet röstade fram Hizb ut-Tahrir till absolut majoritet två mandatperioder i rad under vilka de röstade för ett så pass omfattande grundlagsskifte. Den tid det tar att genomföra en sådan procedur är mer än nog tid nog att fly landet om jag skulle känna behovet utav det, men handen på hjärtat så är vi rätt så långt ifrån en sådan situation då vi de senaste 100 åren haft två val där ett enskilt parti vunnit med absolut majoritet (varav det ena var under rådande världskrig och båda i en politisk tid och ett politiskt system som är allt annat än lik dagens rådande).

Rädslan för att hamna utanför är sannolikt den enskilt största faktorn till förtryck och fientlighet, en faktor som är lätt att implementera och svår att bryta ner när den väl etablerats. Tror ni mig inte kan ni bara ta en titt på USA, därefter kan ni se er i spegeln och fråga er varför ni tycker och tänker som ni gör.