Dagen efter valet, och i likhet med många andra mår jag illa. Men orsaken till mitt illamående skiljer sig troligen en del från mångas, åtminstone om jag tolkat folk rätt i sociala medier.
Visst, jag håller med om att det är oroväckande att SD fick 13 % av rösterna, och jag är högst oskyldig till att ha bidragit till deras ökning, men likväl så är det inte det som stör mig mest.
Inte heller att vi förlorade en stark regering - tycka vad man vill om borgarnas politik, men de har varit starka - upprör nämnvärt (inte minst då jag inte har mycket till övers för stora delar av deras politik).
Inte heller upprör det mig att vi kommer få "röd-grön röra". Jag är övertygad om att det kommer att vara lite svajigt i början, men att det kommer att stabilisera sig rätt så snart.
Det som upprör är hycklarna. De personer som ena dagen prisar demokratin, allmän rösträtt och åsiktsfriheten för att dagen efter kalla de som nyttjat dessa friheter (hur dåligt informerade dessa handlingar än varit) för föga smickrande okväden. Folk är, enligt vissa, "dumma i huvudet", "naiva" och "otacksamma" (snälla omskrivningar av undertecknad) för att de röstat åt endera håll. Vi vet inte vad som är vårt eget bästa när vi röstat rött. Vi är kapitalistiska grisar om vi inte röstat rött. Vi är rasister per automatik om vi röstat SD, och vi är oansvariga om vi lagt röster på småpartier som inte klarade fyraprocentsspärren.
Ni som hyser dylika tankar, jag accepterar att ni har dessa. Jag accepterar att de som röstat på SD gjort det av en eller annan anledning - må det vara att man hyser rasistiska tankar, att man helt enkelt vill markera missnöje eller helt enkelt inte är insatt nog för att se förbi illusionen de försöker hålla uppe. Allt detta är, tyvärr, okej så länge vi lever i ett demokratiskt samhälle.
Att ena dagen säga att "[jag] gillar olika" för att nästa dag lägga till "så länge de tycker som jag" är vidrigt, falskt och motbjudande. Det är ni som skrämmer mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar