Hot, handling och verkan

Det blir inget långt inlägg idag, men jag känner ändå ett visst behov av att ventilera lite …

Anonymous, ja det är ju dagens lösbladssäljare … eller ja, framför allt den digitala motsvarigheten – besökare på hemsidan. En snabbtitt på Aftonbladets, Expressens, SvDs och DNs hemsidor gav mig ett överraskande resultat. En av dessa sidor hade det inte som sin översta nyhet i skrivande stund. Samma sida använde inte heller termen ”hacker” (eller deriverade termer därutav). Creds till Expressen för en gångs skull!

Nåja, det är egentligen inte medias redogörelser för det hela som är relevant för det här inlägget. Att kvällspressen blåser upp skräp och kryddar med felaktiga termer är knappast något nytt och knappast heller något man orkar störa sig på längre. Vad som däremot stör mig är hur fan den som kom på idén att sänka diverse webbsidor tänkte (eller snarare inte tänkte).

Jag är, som många av de som känner mig något närmre vet, en stor ivrare av personlig integritet och frihet på nätet samt kritisk till upphovsrätten och så vidare … För att generalisera och förenkla lite för de som inte är insatta eller bryr sig, jag samtycker i mångt och mycket med vad Anonymous kämpar för (inte allt, men en hel del). Men det spelar i sammanhanget ingen större betydelse vad jag tycker om det de kämpar för, utan medlen de gör det med.

”Hot, handling och verkan” valde jag som titel på det här inlägget, och det är precis vad de borde ha tänkt på från början.

Regel nummer ett när det kommer till hot är att om du ska utfärda ett hot så måste du stå bakom det och vara kapabel och villig att genomföra det, annars är det inte mycket värt. Jag skulle kunna hota Obama till livet bäst jag vill (inget jag egentligen önskar, men vi tar det som ett hypotetiskt exempel), men det är knappast något värt då jag inte är kapabel att med berått mod begå en sådan handling, och även om jag så vore så har jag inte resurserna till att ta mig över till staterna och de facto ta livet av honom.

Ett hot bör vidare även ha ett syfte och oftast handlar det om att skrämmas i någon form för att nå en önskad effekt i slutänden (se gärna gårdagens inlägg angående rädsla). Nyckeln till att faktiskt vara just ’skrämmande’ ligger i att visa att man är kapabel till att göra det (dra fram kniven, så att säga) och att ett genomförande av hotet har en effekt värd att vara rädd för. Att dra fram kniven och hota med att skala ett äpple är inte skrämmande, men att dra fram kniven och hota med att låta maginnehållet ta en närmare titt på asfalten, ja det är skrämmande.

Det för oss vidare (eller ja, allt går samman så jag har i all ära redan berört det lite) till ”handling och verkan”. Om vi nu har hotat skrämmande och det inte ger effekt, ja då måste vi omsätta hotet till handling. Handlingen i sin tur bör ha den direkta inverkan som hotet implicerat och den indirekta verkan att den hotade på något sätt tar skada utav det och därmed ångrar bittert att denne inte lyssnade på hotet från första början. Jämför vi återigen med kniven, ja då måste vi använda kniven i bukhålan på den hotade, inte på äpplet.

Anonymous har fått det här om bakfoten.

De har förstått principen med hur man formulerar ett hot. ”Om ni inte lyssnar på oss så händer det här …” Det är ju bra att de kommit så långt i vart fall. Problemen är följande:

1) Att överbelasta ett par besökssidor är inte skrämmande. Skrämmande måhända för nätverksadministratören/hemsideansvarig/etc., men inte för organisationen i sig, allra minst när det handlar om statliga instanser med resurser nog att ta upp sidorna igen inom ett par timmar. ”[Vi slår] till mot deras plånböcker”, säger Anonymous … Jo, det kostar ju lite pengar med extra personal för ett par timmar för statliga instanser, men allvarligt talat grabbar …

2) Om man nu prompt vill överbelasta besökssidor, se till att göra det när det faktiskt påverkar någon (förutom tidigare nämnda stackare som har jouren och blir inkallad sent på kvällen för att lösa problemet). Klockan sent på kvällen en onsdag är knappast rätt tidpunkt.

Summa summarum: Hotet är inte skrämmande, handlingen uppfyller inte till fullo utlovat hot, och verkansgraden är skrattretande.

Ska ni vara förespråkare för så pass (eller ja, till viss del i vart fall) viktiga saker som ni vill, se till att visa lite stake och handlingskraftighet. Det ni gjorde ikväll leder i bästa fall till ingenting alls, i värsta fall har ni just motverkat er själva och det ni kämpar för.