torsdag 23 augusti 2012

Det var då #### vilka #### #### till #### det finns där ute ...

Så, mot bloggens första "riktiga" inlägg då ... Dagens bitterhet uppstod vid läsandet av Thomas Malms inlägg på Correns åsiktssida. Märk väl, jag missunnar ingen att ha en åsikt – en åsikt kan aldrig vara fel, bara dåligt grundad – och Malms inlägg är inte den direkta orsaken till min bitterhet, det kan inte emfaseras nog. Vad som upprör är snarast vad folk svarar på Correns relaterade frågeställning:

Nu ska vi väl kanske inte dra alltför stora växlar på fördelningen i en enkät med 320 svar, men vad som är skrämmande är att det finns åtminstone 184 personer som har läst inlägget och anser att censur är något positivt!


Jag hoppas verkligen att de som klickat i censuralternativet har tolkat frågeställningen explicit. ignorerat hur svarsalternativen lyder och bara sett ordet "oskick". Om så är fallet kan jag inte annat än hålla med. Könsord och svordomar är ett oskick, inte minst i media. Själv svär jag som en borstbindare, men det finns sammanhang där jag är väldigt mån om att "vårda språket", och två hypotetiska sammanhang vore just i TV och tidningar (med viss reservation beroende på kontexten förstås).

Samtidigt är det just detta som får mig att bli upprörd: om jag nu av någon anledning skulle använda mig av ett könsord eller svordom, ja då är det just för att väldigt starkt emfasera något. Om det skulle censureras ser jag det som en direkt inskränkning av min yttrandefrihet.

Det är mycket skit som spolas ut i medierna idag, och en del av mig vill skrika "man borde inte få sända vad skit som helst", men jo ... det är precis vad man borde få. Precis som språket behöver medierna kraftuttryck, förstärkningar och extremer, och ingen ska kunna komma och säga till kollektivet att "det här passar inte dig".

Så, till Peter Thapper, på den retoriskt menade frågan "man måste väl kunna klippa bort eller inte citera ordagrant det som sägs", finns bara ett svar: nej, det är att förvanska det ursprungliga budskapet. Sitt ner med ungarna och förklara när och varför man kan använda kraftuttryck och när och varför man inte ska göra det. Om du inte kan göra den skillnaden själv, då har du verkligen inte på en institution där man (tyvärr – men det sparar vi till ett annat inlägg) har en viss uppfostrande roll att fylla.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar