onsdag 20 maj 2015

"New is always better", eller?

Barney Stinson hade "bara en regel": "nytt är alltid bättre". Det fungerar för en endimensionell sitcom-karaktär, men är ett av landets mest ansedda lärosäten att jämföra med en sådan?

I bland kan det vara på sin plats med en "rebranding". Det må då exempelvis handla om ett skamfilat rykte som behöver poleras upp eller om ett varumärke som fallit, eller håller på att falla, ur tiden. Linköpings universitet faller inte in någonstans i det spektrumet. Det var, redan innan det uppmärksammade logotypskiftet, ett aktuellt och välpolerat varumärke. Måhända var inte den grafiska profilen den mest exalterande, och logotypen kan man tycka vad man ville om, men låt oss ta en titt på vad det är som upprört tusentals studenter och LiU-anställda.

Den grafiska profilen har under årens lopp ändrats om och om igen. Färgerna har varierats, bakgrunder har ändrat teman, och säkerligen föreskrifter om teckensnitt likaså. Den här gången har dock även logotypen ändrats, och det har väckt många heta känslor.

Att tanken bakom den nya profilen var att få ett modernt, "fräscht" och enhetligt tema råder knappast någon tvekan om för någon med snäppet över ledsyn, och jag kan inte annat än hålla med om att såväl färgsättning, serifflöst teckensnitt och uteslutandet av symboler ligger väl i tiden (oavsett om man gillar det eller inte). Även enhetligheten var välkommen. Så vad är då problemet?

Problemet ligger i att ett universitet bör vara en tidlös institution. Visst bör man ligga i framkant vad gäller metodik, teknologi och filosofi, men det gäller även att samtidigt framhäva stabilitet för att säkra sitt förtroende. Bytet av grafisk profil och logotyp kommer på intet sätt (får vi hoppas) att inskränka på LiU:s forskning och undervisning, men framhäver bytet stabilitet? Au contraire!

Mode är ett tveeggat svärd; å ena sidan är det slagkraftigt i sin samtid, å andra sidan är samtiden högst begränsad. LiU:s gamla sigillbaserade logotyp var inte modern, men det var den å andra sidan inte 1975 heller. Inte heller 1985, eller 1995 ... En enkel enfärgad symbol med få och skarpa vinklar och ett tidlöst lättläst teckensnitt vars färger utan problem kan justeras för att matcha aktuell profil. Att 2015 års logotyp alls väcker reaktioner (även om de varit goda) är ett varningstecken i sig för att den knappast kommer att hålla i 10 år, än mindre 40, till. I LiU:s grafiska manual kan vi läsa, redan på andra raden, att "[h]ur vi kommunicerar är en viktig del av vår identitet". Är det önskvärt för ett varumärke som ska införliva trygghet och stabilitet att kommunicera ett behov av ett fasadbyte och byte av en igenkänningsfaktor?

Vidare i manualen (s. 5) kan vi läsa att "vi [behöver] jobba målmedvetet med att stärka vårt varumärke - ett arbete som handlar om mycket mer än hur vi uppträder visuellt". Vidare betonas att varumärke och logotyp är två olika saker. Goda poänger, men precis som sedan betonas är logotypen en visuell gestaltning av varumärket (och enligt LiU själva "universitetets enskilt viktigaste kännetecken (s. 12), och jag kan inte annat än ställa mig själv frågan hur logotypbytet alls kan gestalta något som jag som student och framtida alumn vill förknippas med. Att frånskriva sig ansvaret för stabilitet och förtroende (d.v.s. vad ett varumärke handlar om) med att "förnyelse är vår enda tradition" (s.6) är trams och floskler vars enda syfte är att hålla ett dåligt beslut om ryggen.

Så, logotypen i sig då? För att vara så insnöade på stringens som manualen antyder så är den nya logotypen hemskt inkonsekvent. Om förnyelse är LiU:s enda tradition, varför trycks då (s. 7) på praxis gällande användandet av förkortningen 'LiU' (versal - gemen, versal) oavsett sammanhang, förutom i just logotypen? Skit eller kliv av pottan! Vill man dessutom vara petig kan man fråga sig huruvida bokstäverna i logotypen ens är versaler eller gemener. För den som är bekant med förkortningen råder det knappast någon tvekan, men för den som inte är det faller det sig nog snarare sannolikt att den tolkas som "li.u" och även om kvaliteten på universitetets arbete inte faller likt punkten över i:et så är det knappast en logotyp som införlivar eller stärker förtroendet och anseendet för varumärket.

Det återstår att se hur länge logotypen fortlever och vad som kommer att ersätta den, men jag tror knappast att LU, GU, UU, KTH, KI eller Chalmers kommer att följa LiU:s exempel, utan avkall på förnyelse i övrigt.

tisdag 2 december 2014

Harmlöst dravel och nyårslöften

Strax efter nyår bestämde jag mig för att låta min vänlista på Facebook rensa sig själv lite under det kommande året genom att ta bort folk som skräpar ner min timeline med dravel som i vardaglig engelska går under benämningen "woo" och annat som sprids utan den minsta tanke på källgranskning. Det gick sådär ...

Åtta månader senare har jag inte haft mage att ta bort någon, även om jag lagt till någon enstaka på ignore, och två bestämde sig för att ta bort sig själva efter att ena parten drog på sig en första varning genom att ha lagt till mig i en woo-grupp utan att tillfråga mig.
Ytterligare tre månader senare rök den förste.

Huruvida min approach var rätt, fel, etc. tänker jag inte resonera närmare kring - jag hade mina anledningar och ett logiskt resonemang, en syn inte alla köper och det får stå för dem. Den här posten berör dock vad jag ville belysa med mina handlingar.




Mitt första exempel dök upp nu i augusti i mitt flöde från en av de (relativt få) som enligt mitt lilla "spel" borde ha rykt flera gånger om från min vänlista. Strax därefter, ytterligare en tillhörande samma skara. Jag började skumma genom de jag redan lagt till på "ignore", och mina farhågor hade grund. Ytterligare tre "lågoddsare" hade spridit varianter av exemplet jag syftar på, nämligen följande:

"Augusti 2014 kommer att ha 5 fredagar, 5 lördagar och söndagar.
Detta inträffar tydligen endast en gång vart 823:e år.
Kineserna kallar detta 'Silver pockets full'. [...]"


Samma sak, men med december som månad ska tydligen vara i rörelse enligt Metros viralgranskare.


Det här är ett typiskt exempel på "harmlöst dravel" - ingen kommer att ta direkt skada av att tro på det som skrivs, men det är en tydlig indikation på att personerna i fråga verkar tro på allt som sägs, bara det kommer från någon man på något sätt tror på. Vad baserar jag det uttalandet på då? Jo, det är nämligen löjligt enkelt att se huruvida det stämmer.

Den matematiskt lagda kommer givetvis att fråga sig vad som krävs för att detta ska infalla, och i det här fallet så krävs det att den första augusti ska infalla på en fredag. Nästa steg är ett väldigt enkelt logiskt resonemang:
1) Augusti har alltid 31 dagar, således kommer alla augustimånader som börjar på en fredag att ha fem "fulla helger" om så är fallet i givet exempel (lätt kollat i kalendern, ett par hade till och mad bifogat kalenderutdrag!).
2) Antalet tänkbara veckodagar för en godtycklig månad (i det här fallet augusti) att börja på är 7: måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. Endast en av dessa uppfyller de krav vi har (fredag).
3) Vad bör sannolikheten vara för att ett specifikt datum infaller på en viss veckodag? Ja, ett första steg vore att förenkla scenariot lite och utesluta skottår. Exklusive skottår bör det infalla vart sjunde år då 365 inte är delbart med 7. Skottåren kommer att komplicera det hela en aning, men inte nämnvärt i sammanhanget. Det borde ändock ske i genomsnitt en gång vart n:e år där n är i storleksordningen 10, inte 100 och absolut inte 1000.

Alla är inte matematiskt lagda, men då finns ett ännu enklare sätt att kolla upp det hela. Börja med att googla "augusti 1191" och se att vi inte har 5 fulla veckoslut det året. Därefter öppnar vi kalendern i telefonen eller datorn, börjar bläddra mellan åren och ser grafiskt att detta infaller bland annat 1980, 1986, 1997, 2003, 2008, 2014, 2025, 2031, 2036 och 2042 ... 10 gånger på 63 år. 10 gånger utgör förvisso inte ett fullgott statistiskt underlag, men vi ser ändå att det verkar infalla minst en gång varje decennium.

När det gäller december 2014 så börjar den inte ens på en fredag, och således är 5 fre-, lör- och söndagar en omöjlighet, vilket en snabbtitt i närmaste kalender bekräftar. Lyckligtvis har ingen spridit den på min tidslinje än, men det är bara en tidsfråga ...


Okej, så vad har vi här? Ett enkelt motbevisat påstående som sprids som en löpeld. Var ligger problemet?

Problemet ligger i de sociala konventioner som implicerar att vi inte rättar de vi känner men som inte står oss tillräckligt nära för att klassas som "vänner" (här definierat som något i stil med "några man umgås med regelbundet och som man kan ha en konversation om annat än vädret och 'vad gör du nuförtiden' med"). Ingen av de berörda ovan är vad jag skulle kalla vänner i det här sammanhanget. Vi är absolut inte ovänner, men vi umgås inte regelbundet, vi har inte några jättedjupa diskussioner och absolut inte om vad som helst. Kort och gott, vi är bekanta - tillräckligt nära för att man inte ska vilja stöta sig med dem - utifall att man träffas igen - helt enkelt.

Vi har härmed två val: 1) Korrigera uttalandet och riskera att personen tar illa vid sig alternativt tycker att man är ett rövhål till besserwisser, eller 2) hålla käft om det.

Själv har jag svårt att ta till mig nummer 2, särskilt när det kommer till personer som borde veta bättre, personer som på intet sätt är "dumma i huvudet", personer som är verksamma i yrken som kräver källkritik och granskning av bevis. Med risk för halmgubbar och halkiga backar (googla "straw man fallacy" och "slippery slope fallacy" vid behov) så undrar jag om det är något som är isolerat till sociala medier eller om den kritiska tänkarhatten tas på när det behövs (d.v.s. såhär i valtider, på arbetsplatsen och så vidare). Framför allt, kommer hatten att alltid att sitta på när det behövs? Kommer vissa, betydligt mer allvarliga, woo-idéer som läses (i bästa(?) fall) och länkas vidare att ha rotat sig i skallen för att sitta kvar där även när hatten är på?

Det brukar heta [citation needed] att "det är lätt att lära någon något, men det är omöjligt att lära om någon som redan tror sig veta", och det är något som ofta - men tack och lov inte alltid - stämmer. Det är ju trots allt bara slöseri med tid att kritiskt granska det vi vet är sant, eller hur? Där ligger problemets kärna. Godtar vi harmlöst dravel som astrologi och virala "visste-du-att" som inte har någon verklighetsförankring är steget inte långt till homeopati, GMO-rädsla och HCGW-förnekelse, vilka är allt annat än harmlöst dravel.

============================================

Till er som känner med er att ni utgjort underlag för det här inlägget vill jag ägna några särskilda rader.
Jag har hållt er anonyma så gott det går och det är inte utan anledning att jag har er kvar på min vänlista. Jag gillar er av olika anledningar och jag är intresserad av vad som händer i era liv, och FB är ett utmärkt sätt att hålla sig à jour mellan det att vi har normal kontakt. Skulle ni ligga på min "ignore-list" (d.v.s. era inlägg dyker inte upp i min feed) så beror det helt enkelt på att jag inte vill störa mig på de saker ni sprider vidare.
Jag vet att jag rätt ofta framstår som ett rövhål och besserwisser, och kanske ligger det något i det, men jag har aldrig för avsikt att vara endera.
Utifrån detta har ni några tänkbara valmöjligheter:
1) Ta bort mig från din vänlista. Jag förstår om jag trampat för hårt på din tå, men säg gärna till innan och huruvida det är menat som ett "nu slipper du se mit 'dravel'" eller som ett "dra åt helvete" så slipper jag fundera på vem som försvunnit från min lista och varför.
2) Anpassa vilka som får se dina "dravelinlägg" genom att klicka på "Vänner" under statusrutan, gå in under "Anpassade" och lägg till mig under vilka som inte får se. Det är givetvis upp till dig om du vill ha det som standard eller bara för när du länkar, men jag skulle uppskatta om jag får ta del av en del av ditt liv i vart fall.
3) Börja tänka kritiskt på det du läser, och inte minst på det du länkar vidare. Ett par tumregler som tar dig långt: 1) om det innehåller ord som "(o)nyttigt", "farligt", "revolutionerande", "kemikalier" eller "kvant-" så är det troligen mumbojumbo eller åtminstone något som saknar vetenskapliga belägg; 2) om det verkar för bra eller för hemskt för att vara sant så är det sannolikt så; 3) konsultera google och försök påvisa att det är felaktigt - oavsett om du tror att det är det eller inte. Oavsett vad du drar för slutsats i slutänden så kommer du att ha betydligt bättre på fötterna för att försvara det du postar. Vem vet, i slutänden kanske du till och med lyckas omvända någon som redan visste.

måndag 15 september 2014

Jag mår illa ...

Dagen efter valet, och i likhet med många andra mår jag illa. Men orsaken till mitt illamående skiljer sig troligen en del från mångas, åtminstone om jag tolkat folk rätt i sociala medier.

Visst, jag håller med om att det är oroväckande att SD fick 13 % av rösterna, och jag är högst oskyldig till att ha bidragit till deras ökning, men likväl så är det inte det som stör mig mest.

Inte heller att vi förlorade en stark regering - tycka vad man vill om borgarnas politik, men de har varit starka - upprör nämnvärt (inte minst då jag inte har mycket till övers för stora delar av deras politik).

Inte heller upprör det mig att vi kommer få "röd-grön röra". Jag är övertygad om att det kommer att vara lite svajigt i början, men att det kommer att stabilisera sig rätt så snart.

Det som upprör är hycklarna. De personer som ena dagen prisar demokratin, allmän rösträtt och åsiktsfriheten för att dagen efter kalla de som nyttjat dessa friheter (hur dåligt informerade dessa handlingar än varit) för föga smickrande okväden. Folk är, enligt vissa, "dumma i huvudet", "naiva" och "otacksamma" (snälla omskrivningar av undertecknad) för att de röstat åt endera håll. Vi vet inte vad som är vårt eget bästa när vi röstat rött. Vi är kapitalistiska grisar om vi inte röstat rött. Vi är rasister per automatik om vi röstat SD, och vi är oansvariga om vi lagt röster på småpartier som inte klarade fyraprocentsspärren.

Ni som hyser dylika tankar, jag accepterar att ni har dessa. Jag accepterar att de som röstat på SD gjort det av en eller annan anledning - må det vara att man hyser rasistiska tankar, att man helt enkelt vill markera missnöje eller helt enkelt inte är insatt nog för att se förbi illusionen de försöker hålla uppe. Allt detta är, tyvärr, okej så länge vi lever i ett demokratiskt samhälle.

Att ena dagen säga att "[jag] gillar olika" för att nästa dag lägga till "så länge de tycker som jag" är vidrigt, falskt och motbjudande. Det är ni som skrämmer mig.

fredag 29 november 2013

Addendum gällande "Dagens lektion i skrämseltaktik"

Not: Detta är en komplettering av gårdagens inlägg Dagens lektion i skrämseltaktik och jag rekommenderar att detta läses innan resten av detta inlägg läses.

===============================================

I kommentarerna på Livs blogg finns en något mer detaljerad genomgång av de enskilda källorna av signaturen "Källkritiksnörd", så jag tänker inte beröra enskilda källor. Länkarna till faktiska studier är inte helt irrellevanta kring fluorering av dricksvatten, men i fråga om tandkräm så är jag tveksam till huruvida Liv har en aning om hur mycket (lite) fluorid man får i sig dagligen och hur stor andel som kommer från tandkrämen. Att Liv sedan troligen aldrig läst studierna eller ens abstracten är en annan fråga. Troligtvis har hon heller inte tagit del av de otaliga studier som påvisar andra resultat och helt uppenbart är, efter hennes blogginlägg och källhänvisningar, att hon inte är kapabel att avgöra huruvida dessa är adekvata studier.

I övrigt så utgörs länksamlingen till ett brett utbud av källor som saknar ursprungskällor (de faktiska studierna de hänvisar till). Märk väl att jag inte tror att exempelvis SvD skulle förvanska innebörden av en studie medvetet, men utan att ha tillgång till ursprungskällan och därmed kunna göra en bedömning av den är dessa hänvisningar helt irrellevanta som källor, såväl för mig, Liv eller någon annan.

Så, jag vill till sist poängtera att jag inte hävdar att jag VET att tandkrämen i fråga är ofarlig, nästan lika lite som Liv kan påvisa att den är farlig. Jag har dock inte gått in med inställningen att den är ofarlig - tvärtom, jag gick in genom ett länk till hennes blogg i mitt facebookflöde för att jag var nyfiken på vad den egentligen innehöll och blev smått besviken när jag såg alla dessa logiska felslut kring vad kemi är och hur dessa presenterades. Jag tog därför tag i att gräva fram stöd för att dessa ämnen är ofarliga (vatten undantaget). Märk väl, min sammanställning är på intet sätt komplett på det sätt Liv vill att hennes ska framstå. Det förekommer fortfarande forskning på flera ämnen och synen kan komma att ändras på flera av dessas bruk vad det lider, men det är en grundbult inom naturvetenskapen - att gå in med en ödmjuk vilja att lära och veta att aktuell syn på saker och ting inte är komplett och oomkullrunkelig, inte att gå in och leta bevis för det man vill ska vara på ett visst sätt.

onsdag 27 november 2013

Dagens lektion i skrämseltaktik

 Först och främst ett tillägg: Texten skrevs innan Liv valde att lägga till källhänvisningar (dock utan att peka ut vad som går att läsa var) och i skrivande stund har jag inte granskat dessa i detalj. Jag återkommer eventuellt med ett addendum rörande valet av källor, tills dess går det utmärkt att på egen hand granska dessa. Slut på tillägg.

=================================================

Tänk så fel det kan bli när "vanligt folk" ska ge sig in och tolka saker och ting. Det jag tänker beröra är Liv Ranwegs blogginlägg "I mitt barns mun".

Först och främst, vem är då denna Liv? Tydligen läser hon psykologi vid LTU och är en vaccinmotståndare. Det senare talar inte direkt för att hon har någon nämnvärd utbildning inom biologi, och således troligen inte heller inom några andra naturvetenskapliga områden. Kombinerar vi detta med hennes förkärlek till alternativmedicin och dylikt mumbojumbo är det lätt att dra en snabb (och måhända förhastad) slutsats att hon inte vet vad hon talar om i ovan nämnda post. Men vi ska inte misstro folk bara för att de inte är utbildade experter på området, så vi tar och granskar inlägget. Klarar det närmare granskning så har hon tydligen koll på sakerna, svårare än så är det väl inte?

Så, innan vi går vidare bör vi reda ut några saker här.

1) Allting är kemikalier. Allting, inklusive 100% av din kropp. Kemikalier kan vara hälsosamma eller onyttiga, men kroppen bryr sig inte ett skit om huruvida en människa har framställt ett ämne eller om det framställts "i naturen" (nu är ju människan en del av naturen, men ...). Inte heller säger tillverkningsprocessen ett dugg om hur farligt det är. Ett exempel på det är den hemska kemikalien natriumklorid, som kan framställas genom att blanda natriumhydroxid - även känt som lut (starkt frätande) - med saltsyra. Var och en för sig är de hemskt olämpliga att förtära om man är rädd om matstrupen, men blanda de två korrekt så får du vanligt vatten och natriumklorid, en kombination även känd som koksaltlösning.

2) Allting är giftigt. Allting, frågan är hur mycket som krävs för att framkalla en reaktion. Inga undantag.

3) E-nummer är inte ett tecken på att något är farligt. Ättiksyra, koldioxid och citronsyra är några lättuttalade och ofarliga (i rätt proportioner på rätt plats vill säga) ämnen med E-nummer.

4) Att ett ämne är förbjudet i ett land betyder inte att det är farligt per automatik, det kan vara farligt men det kan även finnas en uppsjö andra anledningar till att det inte är lagligt.

5) Att någonting medför "ökad risk för [x]" innebär 9 av 10 gånger att försöksdjur påvisat en minimal ökad risk vid brutal överdosering och för att vara närmelsevis farligt för människor behövs ofta en livslång överdosering för mätbar effekt.

6) Små doser av olika saker som var och en är farliga i stora doser bjuder inte automatiskt in till att dessa många små doser blir en stor farlig "cocktail". Hade så varit fallet hade vi varit utdöda sedan länge då - återigen - alla ämnen är giftigt i för stora mängder.

Kort och gott, att slänga ur sig en massa termer som folk inte förstår utan att själv ha en aning om vad dessa betyder och hävda att dessa innebär något som stärker ens argument är inte bara fult och ohederligt (och i många fall kan gränsar det till pseudovetenskap, men det berör väl knappast Liv), det är även oerhört korkat att göra på nätet. Varför? Jo, för att oavsett hur mycket eller lite man kan om något så finns det alltid (med viss reservation för experter på området) någon som kan mer. Med det sagt så vill jag även understryka att jag inte är kemist eller biolog, men jag är villig att göra min research istället för att, som Liv, stjäla rakt av från en intresseorganisation för "naturliga" råvaror fria från tillsatser (till på köpet utan att källhänvisa, fy skäms!).

Jag har tyvärr ingen tub Pepsodent Kids hemma, och inte heller tänker jag springa och köpa en enbart i syfte att läsa innehållsförteckningen, så på den punkten hoppas jag att Liv inte far med osanningar, lite naivt av mig, men det hänger knappast på liv och död. Vad som vore intressant är givetvis koncentrationerna av respektive, men det är inget som bjuds på av Liv (och till hennes försvar, troligen inte innehållsförteckningen heller).

Sorbitol

Ja, sorbitol framställs syntetiskt, men det är högst irrellevant, precis som jag tidigare nämnde. Sorbitol förekommer även naturligt i vissa bär och frukter samt i människokroppen i små mängder.
Sorbitol kan mycket riktigt ha laxerande effekt vid höga (märk väl) doser (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17171792) och "stort regelbundet intag" kan leda till magproblem (http://www.webmd.com/diet/news/20080110/sweetener-side-effects-case-histories). I sistnämnda länk talas det exempelvis om 18-20 gram om dagen under 8 månaders tid och en viktförlust på 11 kg. Ett tuggummi med Sorbitol motsvarar då ungefär 1,5 g och ska vi då se till rekommenderad mängd tandkräm för ett barn och koncentrationen av sorbitol i tandkrämen så tror jag knappast att vi kan räkna det som "'stort' regelbundet intag'", särskilt då merparten åker ut i avloppet igen. Några ursprungskällor som pekar på att sorbitol skulle utgöra nämnvärd ökad risk för cancer har jag inte hittat - bidra gärna om ni hittar några - och när det kommer till risk för allergiska reaktioner så finns givetvis en risk för det, men hur omfattande den risken är är svårare att finna siffror på (mottar gärna dessa om någon orkar gräva fram objektiv statistik på detta).

Vatten
Vet vi alla vad det är och vad det vanligtvis används för? Vatten är en kemikalie och ett lösningsmedel som utgör grunden i exempelvis saltsyra. Vatten är toxiskt i stora kvantiteter och nedsänkning av människokroppen i vatten kan leda till döden. Merparten av färskvattenskonsumtionen i industriländer går åt i industrin.

"Hydrated Silica"

Vattenlösning av kiseldioxid. Vad har det i munnar att göra? Det används som slipmedel, helt enkelt. Kiseldioxid förekommer naturligt i jordskorpan i form av kvarts. Men det är klart, det vore ju inte lika skräckinjagande att skriva att det inte finns några direkta risker med det som att skriva "Vad har det i mitt barns mun att göra?".

PEG-32 - Polyetylenglykol.
Polyetylenglykol har många användningsområden varav ett är som hjälpmedel inom läkemedelsindustrin. Att det används "inom kemisk industri som beståndsdel i kosmetika" är i sig föga relevant, det gäller för vatten likväl. Att sedan lista upp bieffekter vid medicinering och tro att man kan sätta ett ekvivalenstecken mellan denna och användning som emulgeringsmedel i tandkräm finner jag absurt.

SLS - Natriumdodecylsulfat
Framställs genom hydrolys ur kokosnötsolja. Svenska Wikipedia hävdar (citerat av Liv) att studier visar minskad förekomst av afte vid bruk av tandkräm som inte innehåller SLS. Vidare eftersökning visar dock på att dessa resultat varit inkonsekventa och att senare studier inte påvisat signifikanta skillnader i förekomsten av afte. Däremot visar en studie från 2012 (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22435470) på att läkeprocessen påskyndades och att smärtnivån var lägre hos de som inte använde tandkräm med SLS.

Aromämnen
Nej, som sagt, det är inte specifierat vilka aromämnen, så det är omöjligt att säga något om riskfaktorer, men associationen när övriga punkter är negativt formulerade och förklaringen ges under "risker" innebär givetvis att (den okritiske) läsaren tolkar även detta negativt, särskilt när denne inte vet vad exempelvis aldehyder, estrar och terpener är för något. Guilt by association. Undviks företrädesvis genom att skippa den långa beskrivningen och bara nämna att vi inte vet något närmre utan krusiduller.

E-466 Karboxylmetylcellulosa

Förtjockningsmedel, framställt med kemiska processer (newsflash, i vår kropp sker hela tiden miljarder kemiska processer konstant). Att det skulle vara förbjudet i NZ/Australien är inte en "risk" i sig, irrellevant (se 4 ovan) och dessutom falskt (http://noshly.com/additive/e466/bulking-agent-plus/466/#.UpYKPcOVvmE).

Sackarin
Framställningssättet är återigen irrellevant och bara där för att skrämma upp okunniga. Sackarin tas inte upp av människokroppen, det går in "där uppe" och ut "där nere". Uppfattningen att sackarin kan orsaka cancer grundades på ökad förekomst av urinblåsecancer hos försöksråttor, men det har sedan över ett decennium varit känt att bakomliggande orsaker till detta inte förekommer hos människor. (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8910956)(http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12505296)

Natriumfluorid
Ja, denna fantastiska fluor ... Ska man ens orka? Nej, jag lägger in en enda liten länk (flersidig) och sammanfattar den såhär: I för stora mängder är inte fluor nyttigt, men i rätt mängd är det nyttigt. Återigen, ett logiskt felslut att gå från "stora mängder är skadligt" till "[således] måste även små mängder vara skadliga". Applicera det på salt och vatten, uteslut dessa helt ur ditt intag och sedan får vi se vem som lever längst av oss. (http://www.ilikemyteeth.org/fluoridation/myths-facts/)

Vitamin E-acetat
Här tolkar man studier som fan läser bibeln. Tillskott av syntetiskt E-vitamin kan korrelera med ökad risk för hjärtstillestånd hos patienter med vaskulära sjukdomar och diabetes (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15769967) och verkar inte vara nämnvärt cancerogent (http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19066370) men vidare forskning pågår i frågan.

Kalciumglukonat
Vid det här laget börjar jag tröttna rejält ... Intravenösa injektioner och extravasation, ja det ligger ju en bit ifrån att borsta tänderna med något som innehåller (sannolikt) låga mängder av ämnet.
Jag grävde inte ner mig så mycket djupare i just kalciumglukonat, men det verkar som att det är där för att det är kariesförebyggande ... (http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Allmanhet/Lakemedel/Vad-ar-ett-lakemedel/Lakemedelssubstanser/Kalcium-/)

Bensylalkohol
Lösningsmedel, ja, men det är även vatten ... Bensylalkohol är ett lämpligt som lösningsmedel då det är polärt (i likhet med exempelvis vatten), låg toxicitet och låg ångpunkt. Det är en kemisk förening, ja, men den har inte mycket gemensamt med bensylklorid som nämns, främst på grund av att kloret i molekylen inte kvarstår efter hydrolysen (kloratomen ersätts av en hydroxidgrupp från natriumhydroxiden som i sin tur tar upp kloret och bildar natriumklorid - koksalt).
Dödsfallen var minst sagt tragiska och idag används det som sagt inte för behandling av nyfödda, men användning på barn från 6 månader och vidare upp i vuxen ålder är fullt godkänt. Men visst, personer med leverproblem bör inte svälja tandkräm (eller annat) som innehåller bensylalkohol, och barn under 6 månader har i regel inte fått sin första tand ännu ...

Limonen
En kolväteförening (precis som alla andra organiska ämnen ungefär) vilken vi främst stöter på som smakämnena i citron och apelsin. Således, en tämligen ofarlig terpen.

CI73360
Har många namn, men är inte alls särskilt svårt att hitta information om. I http://www.ec.gc.ca/ese-ees/936B33C3-9281-4A40-8B13-152A08F56818/batch9_2379-74-0_en.pdf kan vi hitta att den inte har några påvisade skadliga effekter för människor vid en hög "normal" användning.

CI77891 - Titan(IV)oxid
Förekommer inte i större utsträckning naturligt, men det det är den vanligaste titanoxiden ... och nej, "detta kan orsaka hittills okända hälsoproblem" är en direkt vilseledande formulering av "inga skadliga effekter har hittills kunnat påvisas".

Jag känner mig övertygad. Dessa ämnen är inget att oroa sig för, men Livs färdighetsnivå i källkritik borde utgöra ett rejält orosmoln i hennes barns liv. Att tandkrämen inte skulle innehålla några hälsosamma ämnen är ju helt sant, om man nu inte räknar in exempelvis tandhälsa i begreppet "hälsa".

Tillägg (+1h): Givetvis bör sägas att Livs grundtanke här är hedervärd - att hon inte vill utsätta sitt/sina barn för något som hon inte vet effekterna utav - men tyvärr faller det hedervärda bort när hon helt uppenbart inte gör nämnvärd kritisk efterforskning.

tisdag 6 november 2012

Till dig som två gånger försökte sprida ditt budskap till mig idag ...


Nästa gång har jag ett budskap till dig. Det budskapet vore följande:

Om du betalar mig ett par cykellysen så kommer jag med glädje att montera dem och använda dem. Dessvärre har jag inte råd vare sig med mat eller snus – två saker jag av nedanstående anledningar skulle prioritera högre om jag haft pengarna i skrivande stund – och än mindre ett par nya cykellysen efter att de gamla supits bort i olika vändor. Jag skulle ändock prioritera införskaffande av ett par nya relativt lågt då jag sällan cyklar när det är mörkt. Det är vidare inte, hur var det nu du uttryckte det … ”LIVSFARLIGT!!!” att cykla utan lysen på upplysta cykelvägar, väl medveten om att man inte syns särskilt bra, i en hastighet som marginellt överstiger gånghastighet (bara så att gångare inte går in i en bakifrån, det vore pinsamt) och tillräckligt hög för att de flesta cyklister ska ha mer än några enstaka sekunder på sig att se en. Vid korsande av vägar, vilket för övrigt sker tre gånger – en av dem en lång bussgata, den andra med kontrollerad med trafikljus, den tredje är dock lite ”dodgy” – ser jag självklart till att hålla i åtanke att jag inte syns, även om jag sannolikt syns bättre än jag antar med tanke på belysningen i dessa fall, men man får ta det säkra före det osäkra, även om ditt missionerande som påbörjades ett trettiotal meter ifrån varandra talar för att jag uppenbarligen syns tillräckligt bra för att inte vara en fara på cykelvägen. För övrigt cyklar jag även på rätt sida cykelvägen, vilket är mer än man kan säga om generell cyklist i den här staden.

Jag har brutit ben av att ramla av cykeln och slagit mig bra illa flera gånger utöver det, men jag har aldrig haft en mörkerrelaterad incident, trots att jag cyklat utan lyse fler gånger än jag cyklat med lyse i mörkret.

Är det något som är ”LIVSFARLIGT!!!” så vore det när någon skrämmer skiten ur en när man cyklar genom att börja skrika ”LYYYYSET!!! LYYYYSET!!! DET ÄR LIVSFARLIGT!!! LYYYYYSET!!!”. Det kan få en att tappa fokus på cyklingen och omgivande trafik och leda till brutna armar, ben och nacke.

I morgon kommer jag tyvärr att ta bussen till jobbet, men om du får för dig att missionera på fredag igen, då ska jag se till att sprida mitt budskap till dig med hjälp av något trubbigt föremål.

torsdag 4 oktober 2012

Hot, handling och verkan



Det blir inget långt inlägg idag, men jag känner ändå ett visst behov av att ventilera lite …

Anonymous, ja det är ju dagens lösbladssäljare … eller ja, framför allt den digitala motsvarigheten – besökare på hemsidan. En snabbtitt på Aftonbladets, Expressens, SvDs och DNs hemsidor gav mig ett överraskande resultat. En av dessa sidor hade det inte som sin översta nyhet i skrivande stund. Samma sida använde inte heller termen ”hacker” (eller deriverade termer därutav). Creds till Expressen för en gångs skull!

Nåja, det är egentligen inte medias redogörelser för det hela som är relevant för det här inlägget. Att kvällspressen blåser upp skräp och kryddar med felaktiga termer är knappast något nytt och knappast heller något man orkar störa sig på längre. Vad som däremot stör mig är hur fan den som kom på idén att sänka diverse webbsidor tänkte (eller snarare inte tänkte).

Jag är, som många av de som känner mig något närmre vet, en stor ivrare av personlig integritet och frihet på nätet samt kritisk till upphovsrätten och så vidare … För att generalisera och förenkla lite för de som inte är insatta eller bryr sig, jag samtycker i mångt och mycket med vad Anonymous kämpar för (inte allt, men en hel del). Men det spelar i sammanhanget ingen större betydelse vad jag tycker om det de kämpar för, utan medlen de gör det med.

”Hot, handling och verkan” valde jag som titel på det här inlägget, och det är precis vad de borde ha tänkt på från början.
Regel nummer ett när det kommer till hot är att om du ska utfärda ett hot så måste du stå bakom det och vara kapabel och villig att genomföra det, annars är det inte mycket värt. Jag skulle kunna hota Obama till livet bäst jag vill (inget jag egentligen önskar, men vi tar det som ett hypotetiskt exempel), men det är knappast något värt då jag inte är kapabel att med berått mod begå en sådan handling, och även om jag så vore så har jag inte resurserna till att ta mig över till staterna och de facto ta livet av honom.
Ett hot bör vidare även ha ett syfte och oftast handlar det om att skrämmas i någon form för att nå en önskad effekt i slutänden (se gärna gårdagens inlägg angående rädsla). Nyckeln till att faktiskt vara just ’skrämmande’ ligger i att visa att man är kapabel till att göra det (dra fram kniven, så att säga) och att ett genomförande av hotet har en effekt värd att vara rädd för. Att dra fram kniven och hota med att skala ett äpple är inte skrämmande, men att dra fram kniven och hota med att låta maginnehållet ta en närmare titt på asfalten, ja det är skrämmande.

Det för oss vidare (eller ja, allt går samman så jag har i all ära redan berört det lite) till ”handling och verkan”. Om vi nu har hotat skrämmande och det inte ger effekt, ja då måste vi omsätta hotet till handling. Handlingen i sin tur bör ha den direkta inverkan som hotet implicerat och den indirekta verkan att den hotade på något sätt tar skada utav det och därmed ångrar bittert att denne inte lyssnade på hotet från första början. Jämför vi återigen med kniven, ja då måste vi använda kniven i bukhålan på den hotade, inte på äpplet.

Anonymous har fått det här om bakfoten.

De har förstått principen med hur man formulerar ett hot. ”Om ni inte lyssnar på oss så händer det här …” Det är ju bra att de kommit så långt i vart fall. Problemen är följande:

1) Att överbelasta ett par besökssidor är inte skrämmande. Skrämmande måhända för nätverksadministratören/hemsideansvarig/etc., men inte för organisationen i sig, allra minst när det handlar om statliga instanser med resurser nog att ta upp sidorna igen inom ett par timmar. ”[Vi slår] till mot deras plånböcker”, säger Anonymous … Jo, det kostar ju lite pengar med extra personal för ett par timmar för statliga instanser, men allvarligt talat grabbar …

2) Om man nu prompt vill överbelasta besökssidor, se till att göra det när det faktiskt påverkar någon (förutom tidigare nämnda stackare som har jouren och blir inkallad sent på kvällen för att lösa problemet). Klockan sent på kvällen en onsdag är knappast rätt tidpunkt.

Summa summarum: Hotet är inte skrämmande, handlingen uppfyller inte till fullo utlovat hot, och verkansgraden är skrattretande.

Ska ni vara förespråkare för så pass (eller ja, till viss del i vart fall) viktiga saker som ni vill, se till att visa lite stake och handlingskraftighet. Det ni gjorde ikväll leder i bästa fall till ingenting alls, i värsta fall har ni just motverkat er själva och det ni kämpar för.